Jag är klar, och olycklig,... den blev jättelång för jag ville inte att denna stickning skulle ta slut. Till sist var garnet slut så det fanns ingen återvändo. Jag är jättenöjd. Den här koftan har varit ett nöje från första maskan, det finns en del jag ska ändra på till nästa kofta men denna älskar jag med alla fel och brister mest i alla fall. Nu måste jag blinka om hjälp till mina koftvänner att räkna på nästa kofta, för visst blir det flera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilka härliga knappar! Och en lycklig kofta ser det ut att vara, grattis!
Du kommer verkligen att lysa upp tillvaron i höst, och visst är det en trevlig saknad när ett favoritplagg är färdigt. Snyggt och var har du fått tag på knapparna är perfekta för den koftan.
Snygg! Lycka till med nästa kofta!
Härligt med en ny favoritkofta!
Såg skön ut när den var så lååång...
Den ser skön ut.
Härligt med rött!
Jag är sá sugen pá att sticka den koftan. kan bara grunderna och är lite "rädd". Hoppas komma över det inom kort dá jag tycker att koftor är det viktigaste av alla plagg som finns.
Skicka en kommentar